04 februari 2012

Långfredag i Februari

Äntligen hemma. Det blev en lååååång fredag igår. Morgonen började med en bussresa till jobbet (eftersom det var champagneprovning på jobbet på torsdagkväll) då jag får ett samtal av maken. Det visade sig att när han skulle köra efter gps mellan Forsmark och Uppsala så leddes han in på smala slingriga bilvägar. På en väg med 70 km/h höll han 50 km/h men fick ändå svårt att styra bilen i en 90 gradig kurva. Lyckades få ner farten själv, men tyvärr körde han på en stubbe som lyckades rasera kylarn, kylfläkten, balken, spoiler, kablage och slangar. Så Citroen Xantian är nu förpassad till skroten. Maken klarades sig helt, det svåraste var nog att behöva dumpa av bilen hos en bärgare. Han fick sedan ta en buss till Uppsala och hann väl knappt med en halvdags arbete på sitt nya jobb denna fredag.
Under tiden så förberedde jag mig på hemmaplan att sluta tidigare och ta Kia Vengan ner för att hämta hem honom. 12:00 startade jag efter att ha ätit lunch, packat med varma kläder (om något skulle ske), samt tandborste om vi inte skulle ta oss hem. Fast det räknade vi nog med båda två att vi skulle göra. Bilen fulltankad och termoskoppen laddad med nybryggt kaffe. Redan från start var det som att köra på en skridskobana och det höll i sig förbi Gävle. I början hade jag i alla fall väldigt bra sikt, men snart snöade det och dessutom bildades det en massa snörök. Ibland såg jag knappt bilarna framför eller bakom. Som snabbast på sträckan Sundsvall - Gävle körde jag 80 för att hålla mig kvar på banan. Hade radio igång så ganska snart hörde jag om att man precis öppnat upp E4 efter stor olycka i höjd med Tönnebro.

När jag är i höjd med Hudik (tror jag) här jag att man varnar för en krock som skett i höjd med Norra Gävle. Snart sänder man varning igen där det rapporteras att fler olyckor skett på sträckan mellan Söderhamn och Gävle. Inslag efter inslag meddelar att framkomligheten är begränsad, man manar folk att sakta ner och räddningstjänst har svårt att ta sig fram. Så jag saktar ner och håller mer uppsikt än vanligt framåt för att vara beredd inför den eventuella olycksplatsen. Behövde inte fundera så länge så hade jag helt plötsligt ett rent kaos framför mig. Närmast står en tradare still och jag stannar till snett bakom denna då jag är osäker på om jag törs köra framåt. Den står alltså till höger om mig, jag står bredvid slutet av denna. Ingen bil direkt bakom mig, men när jag står där så dyker det plötsligt upp en tradare på min vänstra sida som får svårt att få stopp och kanar på snedden och omringar mig. Så helt plötsligt har jag en tradare framför-på höger sida och en bakom- vänster sida. Jag känner inte att bilen tagits i så jag andas ut och sitter still en liten stund till.

Plötsligt ser jag i öppningen mellan tradarna snett bakom mig att en vit bil flyger iväg ut i diket och skogen. Folk vandrar mot den och jag känner att jag måste ta mig härifrån. Nu skakar jag kraftigt och ser en liten öppning framför tradaren som jag har till höger. En rastplats finns alldeles intill och tar jag mig bara över en snövall så kommer jag dit. Det visar sig att de smala små däcken på nybilen skär rakt igenom snön och jag har inga problem att ta mig fram. Då rusar en kvinna som har ett sår i huvudet framför och det är tydligt att hon är i svår chock. Hon vänder om och springer tillbaka. Efter henne kommer en annan kvinna som jagar henne med en filt, förmodligen för att lugna henne.

Jag hör att någon skriker eller ropar, det är svårt att avgöra. Och med jämna mellanrum smäller det när nästa bilförare inte får stopp i tid utan kör ner i diket/ in i skogen eller in i någon bil/tradare framför. Jag lyckas ta mig till ena kanten av rastplatsen och stänger av bilen. Stjälper i mig kaffet som är ljummet vid det här laget. Skakar våldsamt och försöker ta in vad jag ser. Det är dubbelfiligt i båda riktningarna och knökfullt med bilar/tradare ÖVERALLT. De hänger över mitträcken, ligger i diket eller så har de krockat. Folk rör sig som i chock och jag ser att någon tagit kommandot om att försöka öppna upp på den södergående delen så de som är oskadade ska kunna köra vidare. Räddningstjänst har nämligen ännu inte lyckats ta sig fram.

Ett tag tänker jag att jag ska klä på mig varma kläder och gå ut för att se om jag kan göra något. Men så skakad som jag då var över att nästan klämts mellan två tradare och tanken på att jag inte skulle ta mig till karln som väntar på mig i Uppsala så satt jag still i bilen. Efter ett tag ser jag att jag har en möjlighet att komma framåt och jag tar den. Så snart kryssar jag och en lång ström av personbilar i en hastighet på max 10 km/h förbi krockade fordon och upprörda människor som väntar på hjälp. Hjälpen som inte tog sig fram tack vare all trafik som hela tiden anlände. Smällarna fortsatte både från norr och söder. Det var helt sjukt.

Jag får iväg ett sms till maken där jag skriver att "vi tar oss inte hem idag". Han ringer och jag har svårt att hålla mig klar. Meddelanden på radion har nu informerat att E4 är helt avstängd för all trafik för att räddningstjänst ska kunna ha en chans att ta sig fram. Det tar lång tid innan jag ser första ambulansen och man vill helst inte tänka på hur många fler som krockat sedan jag avlägsnat mig. Körningen går sakta och det ligger fordon fortfarande efter vägen i diken och mitt på vägen. Söder om Gävle lättar det, både antalet skadade fordon och snörök. 16:40 svänger jag in på makens kontors parkeringsplats och känner mig smått upprörd. Vi kör in mot stan och beslutar oss för att ta in på hotell för att stanna över natten. 9:40 imorse startar vi i Uppsala och nu efter ett stopp för att tanka och handla mat så är vi då äntligen hemma.

Det blev en låååång fredag. Karln har varit med om en avkörning som ledde till bilen skrotas och jag åker rakt igenom en stor olycksplats. Behöver jag säga att vi är trötta idag?
/Helena

2 kommentarer:

EvasCrap sa...

Men HUGA så himla hemskt! Förstår att du blev skakad av detta! Tur att ni klarade er helskinnade. Sköt om er!
Kram/ Eva

Victoria A sa...

Men fy vad otäckt !!
Kram till er
//Ville