10 augusti 2010

Duracell-Inez

Söndag för drygt en vecka sedan hulkade Inez ovanligt mycket när vi var i vårt Enlunda och lät annorlunda än i vanliga fall. Man tänker direkt att hon ätit något olämpligt och bör få upp det, hon "hosthulkar". Om jag minns rätt så klarar hon inte av att spy upp något direkt. Hon får lite creme fraiche då jag blir lite orolig och vet att hon älskar det mest av allt. Ett tag senare börjar hon kräkas, men det är så lite.

Vi åker hem till stan igen och hon är väldigt väldigt stillsam. Katten Isac följer henne hela tiden och håller sig nära. Under natten kräks hon massor och vi hoppas att hon äntligen fått upp vad det nu kan vara som retat hennes mage. Samtidigt som man får känslan av att felet inte är magen alls. Man får massera runt magen och på ryggen vilket jag har svårt att tro att hon skulle gå med på annars. Vi tyckte hon såg svullen ut på halsen, men tänkte att det kanske bara såg så ut när hon hulkade så mycket. Vi åkte och jobbade (måndag) och när vi kom hem var hon lika lugn fortfarande. Eftersom vi inte visste om hon åt så fick hon lite köttfärs direkt ur min hand i sin korg och allt åts upp, fast det tog tid. Jag slogs av tanken att hon hade svårt att tugga. Det lät som hon mosade maten med tunga och gom. Som någon som tagit ur sina löständer.

En stund senare kom hon och åt fibertorrfoder vi köpt hos veterinär och då glömde man återigen tanken på att hon kunde ha svårt att äta. Hon dricker massor av vatten och på tisdagen när vi kommer hem från arbete är hon fortfarande lugn, men "svarar" på tilltal som hon gör normalt. Vi var på apoteket för att se om det fanns några goda råd att få då jag kom ihåg att vår veterinär har semesterstängt, men naturligtvis kom vi därifrån tomhänt då man inte vet vad man söker. Däremot får vi ett infall på kvällen att titta i munnen då hon fortfarande verkar besvärad av något i munnen/halsen. Det ser svullet ut på nederkäken och gubben min såg inga tänder på hennes högra nederkäke. Det kan vara svullnad eller så verkar hon sakna tänder. Hon drar sig undan dessutom som om hon är öm där.

Jag skickar epost till semestrande veterinär med ovan utförliga beskrivning och får svar och telefonnummer att vända mig till om hon blir sämre. Dagen därpå är hon som vanligt, skumt skumt och på kvällen konstaterar vi att det var ju för väl då att vi inte släpade henne till okänd veterinär. Då hulkar hon till och vi får hjärtat i halsgropen igen. Men nu vet vi att hon har tänder, ingen svullnad och hon äter, går på lådan och dricker lagomt med vatten. Verkar inte heller vara öm någonstans och visar tydliga tecken på att hon bara vill ut till Enlunda igen. Då hon hittills bara accepterat veterinär Mats här i Bosvedjan vill vi inte utsätta henne för någon annan i onödan.

Alldeles nyss önskade både jag och karln att vi hade mobil/kamera med filmfunktion redo då Inez förvandlades till en duracellkanin. Helt plötsligt så börjar hon toknysa och hon nyser säkert tjugo gånger samtidigt som hon sakta roterar nästan ett helt varv. När hon är klar och vi inte riktigt vet hur det står till med henne visar det sig att hon nyst upp ett lååångt grässtrå. Förmodligen är det detta strå som retat henne och vägrat "komma upp", kanske det har tråcklat sig ner mot luftstrupen, fastnat eller bara satt sig tokigt på tvären. Hon såg hyfsat förvånad ut när hon står still efter attacken och jag och karln kan snart inte hålla oss för skratt. Hon verkar må prima och gräset är kasserat.

Jag skäms varje gång jag tror jag måste låta kissen somna in, särskilt om anledningen denna gång var ett grässtrå. Och på sätt och vis hade det varit lite skämmigt att komma till veterinär med en katt för ett grässtrå.......
/Helena

1 kommentar:

Ellis sa...

Vilket äventyr för Inez! =) Vilket i övrigt mitt nyaste kusinbarn heter och hon är jättesöt! =)
Hoppas allt är bra med er!
Kramar